Del 7: Dessutom…

 

Läst och bedömt

Det skall dessutom observeras att Arvid Carlsson när han skrev sitt sakkunnigutlåtande också läste och bedömde Falck, B. and A. Torp, New evidence for the localization of noradrenalin in adrenergic nerve terminals (Med Exp 1962d.v.s. den absolut första publikationen av metoden och den absolut första beskrivningen av cellulär lokalisation av noradrenalin i nervceller. Så vitt jag vet är det den enda gången som han nämner denna vetenskapliga artikel. Den utgör ju ett oemotsägligt bevis på att hans helt annorlunda historiebeskrivning 1965 (Arvid Carlsson 1965) är en myt och därför är han tvingad att senare ständigt förneka dess existens.

Talade han inte sanning?

Talade han inte sanning i denna officiella handling till medicinska fakulteten i Lund? Jo, nog gjorde han det. Detta kan dessutom bestyrkas av ett brev från min mycket minnesgoda laboratorieassistent Kerstin Fogelström, som intensivt arbetade med alla experiment rörande formaldehydmetodens utveckling. Hon skrev till mig i juli 2010 (Kerstin F:s brev)

Hej Bengt!
Visst minns jag när vi började med paraformaldehyd! Jag kommer ihåg att det var strax efter Åkes avflyttning till Göteborg 1960. Du kom en dag och sa till mig att du tyckte att vi skulle försöka med paraformaldehyd istället för formalin. Det blev lyckat för snart såg vi de första fluorescerande terminala nervtrådarna och jag kommer ihåg vilken energi det gav till labbet. Vi gjorde massor med experiment för att få en säker och pålitlig metod. Vilken glädje det blev när vi lyckades till slut! Det var en härlig tid.
Varma hälsningar

Kerstin

Varför uppfann Arvid Carlsson myten att formaldehydmetoden tillkom på en enda dag andra halvåret 1961? Han måste ju vara fullt medveten om att hans version är helt verklighetsfrämmande. Vad var hans avsikt?

Myten publicerad

Annica Dahlströms lögn om fluorescensmetodens uppkomst

Boken som innehåller historisk desinformation på sidan 64

Arvid Carlssons myt tilläts till och med – till min stora bedrövelse – att publiceras i en bok utgiven av min egen fakultet: BMC:s rötter, Medicinska Fakulteten, Lunds universitet, 2001. På sid. 57–70 finns en artikel av Annica Dahlström, Nils Åke Hiller Hillarp (1916–1965) – en originell banbrytare.

Myten återfinns på sid 64 i denna bok, som till synes tillkommit i syfte att förmedla historiska sanningar, och detta till trots att jag innan publiceringen fick möjlighet att ge ansvarig person, redaktören, en fullständig förklaring med alla objektiva bevis om den sanna historien. Redaktören, professor emeritus vid medicinska fakulteten är en känd och erkänd medicinhistoriker som i denna egenskap förvisso bör ha verkligheten som uppdragsgivare.

Orsaken varför han lät sig förblindas av denna myt är gåtfull. Kan det vara att han hyste en överdrivet fast tro på Carlsson? Det är min uppfattning att han blev hårt trängd av den bevisföring som han fått av mig och som klart visar det vanvettiga i påståendet att metoden utarbetades på en enda eftermiddag. Det illustreras av att han i augusti 2003 skickade ett email till mig i vilket han antydde att jag och Torp publicerat en del iakttagelser som Nils-Åke Hillarp inte blivit informerad om. Han måste ha avsett min och Torps publikation i Med. Exp. 1962 (Med Exp 1962). Det var, tror jag, den värsta förolämpningen jag varit utsatt för under hela mitt långa liv. Det skall i sammanhanget betonas att Nils-Åke Hillarp grundligt och i högst vänskaplig anda, gått igenom det manus som skickades till redaktionen för Medicina Experimentalis (Med Exp 1962).

Mäktig kraft i myten

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns en mäktig kraft i myten som förtrycker sanningen (Bengt Falck – The Lund Histochemist… Research by Richard Burack). Myten har blivit a lingering lie. Hur kan det bli så? Därför att den skapades av en nobelpristagare?

Dessa två kolleger, Carlsson och Dahlström, vidhåller alltså att den histokemiska proceduren inte utvecklats som jag beskrivit ovan. Självklart nämner de inte någonsin innehållet i Falck, B. and A. Torp A new evidence for the localization of noradrenalin in adrenergic nerve terminals, (Med Exp 1962) för det hade med skärpa demonstrerat det felaktiga i föreställningen att den första visualiseringen av fluorescerande nerver tillkom på en enda dag i augusti 1961.

Men kan det bero på att de inte känt till eller glömt bort Falck och Torps artikel?

Nej, så är det inte. Märkligt nog finns artikeln med under References i deras publikation 1986 men där för den en högst undanskymd tillvaro därför att den inte kommenteras eller hänvisas till någonstans i texten.

Historien fortsätter… Del 8: Vittne om den historiska sanningen