Del 5: Varför gräva i föråldrat material?

 

Men varför gräva i allt detta nu till synes föråldrade material?

Arvid Carlssons skrivelse är från 1965, snart 50 år gammal! Varför referera till den nu?

Jo, just därför att hans myt lever kvar och hålles vid liv. Han själv och Annica Dahlström återuppväcker den 1986: Making Visible the Invisible, Discoveries in Pharmacology Vol. 3 pp.97–125, 1986 Elsevier, Amsterdam. Professor Dahlström för fram den på nytt på sidan xxviii i Dahlström, A., Nils-Åke Hillarp: The Life of a Great Scientist, Molecular Mechanisms of Neuronal Communication, Wenner-Gren International Series, Pergamon, 1995.

Fortfarande år 2000 framför han denna uppdiktade historia i ett internationellt sammanhang, nämligen i sin Nobelföreläsning.

Han vidhåller nämligen myten från 1965 att rent kemiska försök föregick utvecklingen av den fluorescensmikroskopiska metoden. Han hävdar att den tillkom genom att Hillarp och jag testade de kemiska resultaten på iris och mesenterium. Detta påstår Carlsson är de experiment som skapade metoden på en enda dag!

Verkligheten var den att Hillarp och jag en eftermiddag i augusti 1961 använde vår vid det laget sedan länge färdiga metod på iris (regnbågshinna) och bukhinna från råtta, vävnader vars nerver Hillarp studerat i sin avhandling 1946 och nu ville se i fluorescensmikroskopet.

Historien fortsätter… Del 6: Citat från Nobelföreläsning