Del 1: Falck-Hillarps fluorescensmetod

 

Falck-Hillarps fluorescensmetod – här börjar historien!

1960 påbörjades utvecklingen av en ny och revolutionerande metod inom neurobiologisk forskning. År 2012 blev det 50 år sedan som den första rapporten om den damp ner i forskarvärlden. Den stora landvinningen var att omvandla vissa monoaminer, nämligen serotonin (5-hydroxytryptamin) och de tre katekolaminerna  dopamin, noradrenalin, adrenalin  samt en del kemiskt närbesläktade ämnen till substanser som har förmågan att fluorescera, d.v.s. utsända synligt ljus vid bestrålning med för ögat osynligt ljus. Detta innebär att man i ett fluorescensmikroskop kan se i vilka celler de förekommer och därmed alltså förstå deras viktiga biologiska funktioner. 

Metoden öppnar också upp möjligheten att experimentellt studera vilka betingelser som leder till koncentrationsändringar i dessa monoamininnehållande celler med åtföljande konsekvenser för olika kroppsliga funktioner. Den blev helt enkelt omvälvande inom flera medicinska områden, vilket snabbt skapade omfattande och intensiva internationella forskningsaktiviteter.

Orsaken varför just den sanna historien om metodens uppkomst måste presenteras på detta sätt har en närmast otrolig bakgrund. Professor emeritus i farmakologi, nobelpristagaren år 2000 i medicin och fysiologi, Arvid Carlsson framlade nämligen 1965  (Arvid Carlsson 1965) i en offentlig skrivelse till Karolinska Institutet påståendet att den fluorescensmikroskopiska metoden tillkom efter mindre än en dags arbete 1961.
Detta gjorde han mot eget bättre vetande för i en annan offentlig handling (Arvid Carlsson, Sakkunnigutlåtande, se också del 6 nedan), som han skrev bara tre år tidigare, ger han mig och min medarbetare A. Torp äran för att ha stått för metodens tillkomst med allt dess bakomliggande arbete. Han skriver bl.a.:
”Falck och hans medarbetare A. Torp har lagt ned ett omfattande arbete på katekolaminernas histokemi….. Långt viktigare är emellertid, att det till stor del genom Falcks tekniska skicklighet och vetenskapliga fantasi blivit möjligt att utarbeta extremt känsliga fluorescensmikroskopiska metoder för histokemisk påvisning av katekolaminer och 5-hydroxytryptamin.”
Hur kan man så totalt motsäga sig själv och det i offentliga skrivelser? Hans skrivelse 1965 utgör en allvarlig förvrängning av verkligheten.

Denna myt har han därefter publicerat fler gånger, en gång tillsammans med professor emerita i histologi (Göteborgs universitet) Annica Dahlström som i sin tur använt den i några egna publikationer. En medicinsk-historisk forskare i USA, Richard Burack, som har lagt ner stor möda på att åstadkomma en helt objektiv redogörelse för historien bakom fluorescensmetodens utveckling (Bengt Falck – The Lund Histochemist… Research by Richard Burack), har observerat att myten tillåtits att leva in i modern tid och därför måste rättas till. Cajalklubben firade tillsammans med FENS (Federation of European  Neurosciences)  i juli 2012 metodens 50-årsjubileum. Deras möte tillkännagavs på ett sätt som bekräftar Buracks observation att myten hålles vid liv. Detta beskrives närmare i del 10.

Historien fortsätter… Del 2: Verkligheten som uppdragsgivare